fredag 2 maj 2014

Din schyssta kompis

Ett scenario:

Det är fest, och en av gästerna på festen är en snubbe som vi kan kalla åhjagvet inte - Marcus. Den här Marcus känner inte alla på festen och är uppenbart lite nervös, för han dricker snabbt och hetsigt och blir snart kanonfull. Plötsligt är Marcus som en annan människa. Han skrattar bullrigt och vrålar istället för att tala och rör sig självsäkert med stora gester. Det dröjer inte länge förrän Marcus börja stöta på tjejer på festen. När han får nobben av den ena, går han till nästa, och så vidare och vidare. Marcus ställer sig bakom tjejerna på dansgolvet och pressar sig mot dem. Marcus låtsas att det är danssteg han tar men i själva verket försöker Marcus pressa sin penis mot tjejerna samt känna på tjejernas kroppar, vilket tjejerna så klart vet om. Marcus lägger sig i samtal mellan tjejer som tydligt signalerar att han inte är välkommen, men Marcus förstår inte, alternativt ignorerar detta, och fortsätter ändå. Marcus drar plumpa, sexistiska skämt. Marcus kramar tjejer bakifrån och flåsar dem i nacken eller försöker lyfta upp dem.

Marcus är en pain in the ass som förstör festen för alla tjejerna.

Några dagar senare sitter ett kompisgäng som var på festen och fikar. Tjejerna pratar om hur jobbig den där Marcus var och berättar allt han gjorde under kvällen. Killarna, som känner Marcus, börjar genast hitta på ursäkter för varför Marcus betedde sig som han gjorde.

Han har inte haft det så lätt med tjejer.
Han vet inte hur han ska prata med tjejer.
Han har aldrig haft ett förhållande.
Han menar inget illa.
Han är en jättesnäll kille när man lär känna honom.
Han är bara sån när han dricker alkohol.
Han försökte bara visa att han var intresserad.
Han är inte så bra på att ragga.

Och så vidare och vidare, i evighet, amen.

Nu råkar det vara så här, killar-pojkar-män-bros, att det må vara jättesynd om Marcus. Kanske är det syndast om honom i världen. Det spelar ingen roll. Det finns ingen omständighet så ledsam att Marcus har rätt att utsätta dina tjejkompisar eller några kvinnor i världen för sexuellt ofredande och förpesta deras tillvaro, och det finns INGEN anledning till varför du på minsta sätt ska stå upp för det han gjort eller försvara honom.

Det du kan göra om du får höra om att någon blivit utsatt för dylikt av någon du känner, är att erkänna hennes rätt att definiera vad det egentligen var hon var med om. (Och sedan, om det ligger i din makt på minsta sätt, försöka se till att det inte händer igen.)

Varje gång du instinktivt känner att du måste försvara en man som har gjort en kvinna någonting hon upplever som fel eller kränkande, tänk efter riktigt noga. Om din försvarsvilja handlar om att du på något sätt kan relatera till de problem som du tror ligger bakom mannens beteende (dålig på att ragga/klumpig/socialt inkompetent/ensam) så är det för all del empatiskt av dig men vad är det som gör att denna empati ska tillämpas när det gäller din manliga kompis men inte kvinnan han behandlat illa? Det är där du ska använda din empati. För hon har inte gjort något fel, och inte bett om att bli respektlöst behandlad.



Seriously.