söndag 6 april 2014

En röst som tystnade

Någon frågade mig om det finns något som alltid får mig att gråta. Det finns hur mycket som helst. Jag är blödig av mig på det sättet. Filmer, böcker, låtar, det finns massor av saker som kan få mig att storlipa. Men sen kom jag på att en av de saker som mest ger mig den där svidande klumpen i halsen, är det här klippet.

   

Det är en hyllning till sångerskan Sirima, av hennes duettpartner Jean-Jaques Goldman. Sirima mördades av sin pojkvän när hon var 25 år gammal och just hade avslutat arbetet med sitt första egna album. Han högg henne till döds med en kökskniv. Hon efterlämnade en liten son.

I det här klippet lämnar Goldman Sirimas delar av sången till publiken att sjunga. De tar över där hennes röst borde ha funnits.

Det berör mig så väldigt mycket. Jag tänker på alla kvinnor som faller offer för partnervåld varje år, månad, dag. Hur många röster som tystnar. Tillfälligt eller för alltid.

Sirima var en av många, och hon hann inte med så mycket i sitt korta liv. Det är inte många som minns henne eller vet att hon fanns, så jag tyckte att det skulle vara fint att uppmärksamma henne lite. En av rösterna som tystnade. Ett liv så orättvist kort.



onsdag 2 april 2014

De kallar det moralpanik (NSFW)



Bilder från American Apparels hemsida och Tumblr


Så det skitstormas i debatten runt Genusfotografen, som bland annat har anklagats för att moralisera, ha en "perverterad blick" och "slemmig kvinnosyn" när han analyserar bilder - nu senast en trosbild från American Apparel som ser ut så här:


Som ni kan se på bilderna överst i inlägget är det inte något nytt för American Apparel att använda sig av den här typen av bild. Det är snarare något de verkar ganska... förtjusta i.

Jag ska inte gå till personförsvar för Genusfotografen/Tomas, även om det så klart - då vi är bra vänner - kliar i fingrarna att påpeka det självklara i att han varken är "slemmig" eller en person som moraliserar över kvinnors sexualitet. Men jag vill skriva om debatten i stort, den i vilken det antyds att det är människorna som "tolkar in" objektifiering, sexualisering och annat obehagligt som har snuskig fantasi och borde skämmas över associationerna de får. Och det här handlar om min egen tolkning.

För det första. American Apparels trosbild är, som sagt, inte ett undantag i hur företaget väljer att marknadsföra och representera sig. Den översta bilden i mitt inlägg, den på mannen som smygfotograferar en kvinna under kjolen, är ganska talande. Den andra bilden, där en man står över en tjej i en säng och drar ner hennes tights för att fotografera likaså. Känslan av voyeurism och/eller övergrepp i AA's bilder har knappast uppkommit av en slump. Det är meningen. Det är "förbjudet" och det ska kittla hos den som tittar.

Jaha, vad är det för farligt med det då? Det är ju bara bilder! Tja, jag vet inte, kanske det att nätet idag svämmar över av bilder som lika gärna hade kunnat vara AA-annonser, men som i själva verket har inneburit kränkningar för den som blivit fotad? Att den sexualiserade tjuvtittarestetiken riskerar att inspirera ett samhällsskadligt beteende som tjejer ständigt måste skydda sig ifrån?

Jag har använt de här rubrikerna förut, ni kanske minns dem:


American Apparel är förstås långt ifrån ensamma om att anspela på kvinnlig utsatthet i sina bilder, men de tar det ofta allra längst och är därför ganska självklara att använda som exempel.

Det är du som är snuskig! Jag ser bara kvinnor som uttrycker sin sexualitet! Ingen har väl tvingat dem, eller hur? Det här är intressant. Självklart ser vi olika saker när vi tolkar bilder och personligen tycker jag ofta att det finns en gråzon mellan just att uttrycka sin sexualitet och att vara sexuell för någon annans (manliga) blick. Kanske framförallt när det gäller stora kvinnliga artister som använder ett provokativt scen- och bildspråk i sitt artisteri. Jag brukar faktiskt undvika att kritisera deras bilder - om de inte gjort något helgalet - för jag är medveten om att de ofta har mycket att säga till om gällande hur de representeras, och om någonting ska synas i sömmarna så är det inte kvinnorna själva utan de strukturer (yeah I said it) som får vissa uttryck att vara mer kommersiellt framgångsrika än andra.

Men, jag tycker det blir oerhört märkligt att prata om kvinnor som uttrycker sin sexualitet i samband med mycket unga modeller (i AA's fall är det oftast amatörer) som poserar på bild för en summa pengar. Jag har verkligen svårt att förstå varför det skulle vara angeläget i just det här sammanhanget, som så uppenbart handlar väldigt lite om vem tjejen på bilden själv är och vad hon står för. I den mån det moraliseras över unga tjejer på bild så skulle jag säga att det i övriga samhället finns en betydligt hårdare och farligare tendens i hur tjejer som (på riktigt) representerar sig själva på ett sexuellt sätt genom exempelvis selfies blir behandlade. Där kan vi snacka slemmighet, kvinnoförakt och allt annat som AA-kritikerna och Genusfotografen nu anklagas för. Det är dessa tjejer som blir kallade horor, slampor, slynor så fort de visar vad som anses "för mycket" hud eller på fel sätt.

Jag är helt för att kvinnor ska få uttrycka sin sexualitet och använda sina kroppar på vilket sätt de behagar. Men jag är emot idén om att sätta likhetstecken mellan detta och de tusentals likartade bilder där unga, smala (och oftast vita) tjejkroppar svankar, böjer sig framåt, lyfter på kjolen, pillar sig på skinkorna, tittar osäkert in i kameran - om ansiktet får vara med alls - som för att söka någon sorts godkännande av personen där bakom. Att kvinnlig sexualitet ska vara samma sak som att visa upp sig. Inte för att det inte kan vara det, utan för att det kan vara så oändligt mycket annat också.

Den värsta tolkningen är kanske inte alltid den sanna, i den mån det finns en sanning alls. Men jag är väldigt glad att så väldigt många har börjat granska bilder istället för att bara svälja dem, problematisera bildspråk och försöka se vad essensen i budskapet egentligen är. Om inte annat så för vår egen skull. För att tvätta hjärnan lite från alla budskap vi som lydiga konsumenter förväntas ta in utan reflektion.

I slutändan väljer vi själva vad vi tycker om bilderna vi ser. Ni som verkligen läser in kvinnlig sexuell frigörelse i bilder som de jag har tagit med i inlägget får gärna göra det. Jag väljer att använda min frihet till att uttrycka att jag inte ser samma sak.