söndag 9 februari 2014

Får kvinnor vara historiskt korrekta?



Jag såg filmen Rush igår. Den var väldigt underhållande. Inget att se med genusglasögonen på, och glöm Bechdel-testet, men ändå en välgjord och spännande film med bra skådisar och så vidare. Helt klart värd att lägga en filmkväll på.

Filmen bygger på verkliga händelser som utspelade sig mellan Formel 1-förarna Niki Lauda och James Hunt på 70-talet. Det jag tycker är roligt med biografiska filmer som utspelar sig för relativt-inte-så-längesedan är att se hur bra de har lyckats med att återskapa detaljer från verkligheten. Det går ju att se själv och jämföra, eftersom det finns bilder och filmer sparade från den tiden. I Rush har de verkligen lagt ner mycket ansträngning på att få allting att se ut som det gjorde då, allt från bilarna till kläderna, och även genom att hitta väldigt porträttlika skådisar som verkligen liknar personerna de spelar.

Dock finns det ett litet avseende där filmskapare alltid tycks vara beredda att frångå verkligheten och utnyttja sin kreativa frihet (om vi bortser från själva storyn, där det så klart alltid måste förenklas och göras lite mer spännande), och det gäller kvinnor och hur kvinnor såg ut. Ni har säkert sett filmer och serier som utspelar sig i tider långt innan skönhetsprodukternas och salongernas tid och undrat hur kvinnor som levde med ytterst begränsad tillgång på (eller önskan om) moderna stylingverktyg kunde se så pass... ja, stylade ut. Prydligt plockade ögonbryn, glansigt hårlösa ben, persikoperfekt och matt hy, löshår och ibland till och med collagenbesprutade läppar och silikonbröst. Det känns ju helt enkelt inte särskilt historiskt korrekt. Ändå är den trovärdigheten något som de mest ambitiösa filmskapare är beredda att offra, trots att de sedan sitter i intervjuer eller extramaterial på DVD:er och skryter om vilka ofattbara längder de gick till för att göra allting så autentiskt som möjligt.

Kvinnors utseende är alltid undantaget. Som om vi måste utplåna varje tanke på att kvinnor inte alltid varit perfekta skönheter, eller att det kanske - ve och fasa - inte alltid varit en prioritering för kvinnor att vara sexiga.

Filmen Rush då? Jo, det kändes verkligen som om den var genomarbetad och påkostad för att kännas autentisk, och om man tittar på riktiga bilder på Lauda och Hunt i de situationer som syns i filmen så är det ofta kusligt likt in i minsta detalj.

Det var faktiskt bara en liten sak jag reagerade på när jag jämförde en filmscen med verklighetens dito. En obetydlig liten detalj, kanske. Något de säkert bara har missat när de researchade för att få allting att se så likt verkligheten ut som möjligt, som kanske inte hundra procent stämmer överens med hur det såg ut på riktigt.

Jag säger inte mer än så, se om ni hittar den lilla avvikelsen själva!

Vänster: verklighet, höger: film