tisdag 21 januari 2014

Sexstämplade offer och osynliga förövare

Det här med att bildsätta artiklar är inte alltid så lätt. Det vet jag eftersom jag själv har jobbat med det. När en artikel som handlar om kvinnor och sex i någon form, är den första impulsen faktiskt att välja en bild på en sexualiserad kvinnokropp. Det är vad vi är vana att se. Det är den funktionen kvinnokroppen (samhällets idé om hur en sådan ser ut) fyller i mediebruset, och så har det varit väldigt länge.

Har ni någonsin tänkt på hur artiklar om prostitution bildsätts? Det finns en väldigt klassisk typ av bild som vi kan kalla "kvinnoben på gata", där vi ser kvinnoben i kort kjol och höga klackar. Två exempel från DN och Sveriges Radio:




I fallet med den andra bilden, rörde det sig om en 18-årig kvinna som blivit övertalad att sälja sex av en man som själv satte in en annons åt henne. Två män dömdes för att ha haft sex med henne mot betalning. Vi har alltså tre män som i lagens mening gjort något fel när de ägnat sig åt koppleri och sexköp, och en kvinna som inte gjort något olagligt överhuvudtaget. Hur kommer det sig, tror ni, att det är just kvinnan - den enda oskyldiga av dessa fyra - som väljs ut att representeras med en bild? Och varför väljs en bild där modellen förföriskt poserar genom att hålla undan jackan och visa upp sitt ben? 

Jag tror inte att personen som bildsatte den här artikeln tänkte särskilt mycket överhuvudtaget. Det är bara en slentrianvald slentrianbild till en slentriannyhet som snabbt drunknar i floden av andra slentrianbildsatta nyheter. Ändå är den ett bra exempel på ett problem jag vill försöka ringa in: När den rutinmässiga sexualiseringen av kvinnor kombineras med brott som män begår mot kvinnor, uppstår en unken doft av tveksamhet kring skuldfrågan, kring offerperspektivet och allvaret i det begångna brottet.

Vi kan väl börja med ett av tidningarnas favorituttryck att använda i rubriker, nämligen: SEXSLAVAR.


Bakom dessa rubriker - som bara är ett axplock - döljer sig en mängd olika och vansinnigt tragiska historier om kvinnor och barn som blivit utsatta för de mest fruktansvärda brott. Oftast har de blivit misshandlade och våldtagna. En del till och med mördade. Men det verkar inte vara tillräckligt kittlande för rubrikmakarna, som ständigt väljer det vaga och sensationaliserande ordet "SEXSLAVAR" istället. Lite porrigare, lite klickvänligare. Trots att det i väldigt många fall skulle vara mer korrekt att använda "traffickingoffer" eller "våldtäktsoffer", till exempel. 

Man kunde vända på det och istället fokusera på förövarna och skriva om våldtäktsmän, kidnappare och människohandlare; de som faktiskt utfört brotten. Men liksom i fallet med bilden ovan på kvinnan som visar benet, hamnar kvinnor liksom i fokus på ett sexualiserat sätt ändå, trots att de inte gjort något fel. 

När idrottsstjärnan Oscar Pistorius anklagades för att ha mördat sin flickvän Reeva Steenkamp, sattes medierna på prov. Eftersom Steenkamp var en känd modell fanns det en hel uppsjö av sexualiserande bilder av henne att välja bland. En del kunde inte låta bli att falla i fällan:


Omslaget möttes av stark kritik, och det är inte konstigt. Någonstans inom oss vet vi alla att sexualisering och objektifiering ofta går hand i hand. Till och med den som in i det sista förnekar dessa fenomen även om de så hoppar upp och biter den i näsan, måste känna ett visst obehag av att se hur en mördad kvinna exploateras så till den grad att hon görs till en förförisk poster girl för historien om sin egen död. Personen på bilden blir inte ett subjekt med personlighet, tankar, idéer, rädslor, humor, åsikter och relationer, hur länge vi än tittar. Det vi ser är någon annans fantasi, en drömbild skapad för heterosexuella mäns njutning. Inte en verklig person som vi kan känna medlidande för och beklaga förlusten av. Därmed trivialiseras också allvaret i det brott som har begåtts. När brottsoffret inte tillåts vara mer än en glossig, sexig tidningsbild (eller en "SEXSLAV") och inte en riktig person, blir steget längre till att kunna föreställa sig vidden av vad som gjorts mot personen. Den oerhörda tragedin.

För visst känns det mer i hjärtat att se den mördade Reeva Steenkamp på den här bilden?

Vila i frid 

Jag hoppas ni hänger med. När önskan att highlighta en nyhet genom att pynta den lite extra med en sexualiserande bild eller rubrik är större än respekten för människorna som mot sin vilja utgör nyheten, då blir resultatet både sorgligt och skadligt. Det är tillräckligt illa att kvinnor sexualiseras i tid och otid i alla möjliga sammanhang, men när det sker i samband med att kvinnorna är offer borde det bli tydligt för alla hur långt det faktiskt går och hur skoningslöst det är.

I dagens Aftonbladet kan vi se den här bilden:


Här får visserligen mannen - förövaren - vara med och representeras på bilden, men vem är det som står i fokus? Vad ska vi titta på här? Den betraktande mannen eller det han betraktar? 

Mannen i fråga har alltså utnyttjat flickor så unga som nio år och fått dem att posera nakna för honom och därmed begått väldigt allvarliga brott. Det återspeglas inte riktigt i den här bilden, där en svagt blurrad tjej är den aktiva som klär av sig inför den passiva, tittande mannen. Han skulle kunna vara vilken porrsurfande, camchattande snubbe som helst. Tjejen på bilden får representera hans offer, som alltså utgörs av en grupp väldigt unga flickor. Tror ni att nioåringarna han utnyttjade låg på rött tyg och långsamt drog av sig svarta stayups? Troligen inte. Men det är vad bilden förmedlar. En stackars man som förförs av tjejen på skärmen. Som inte har något val, kan inte titta bort. 

Här har vi till slut grävt oss ner till kärnan i problematiken. När kvinnor (och barn) via media sexualiseras i brottssammanhang, glömmer vi att fästa blicken på förövaren, den som om någon förtjänar att exploateras och skuldbeläggas. När kvinnliga offer hamnar i fokus och SEX!!!-stämplas på olika sätt, bidrar det till en avhumanisering som inte bara får oss att glömma förövarna, men även i absolut värsta fall riskera att se kvinnorna som medskyldiga i brotten som begåtts mot dem; en sorts objekt som magnetiskt drar åt sig förövare. Och sin egen olycka.