lördag 11 januari 2014

Porrskadade idioter kan inte dömas för våldtäkt


Återigen har en man friats från våldtäkt efter att ha försvarat sig med att han inte förstod att kvinnan inte ville. Han trodde att hon var med på det. Hon sa "nej" och "sluta" upprepade gånger, men han tolkade hennes protester som att det var en "del av det sexuella spelet". Jag har läst domen. Här är mina tankar:

Utgångspunkten i den friande domen tycks helt vila på mannens berättelse om sina tidigare sexuella erfarenheter och hans idéer om vad tjejer vill ha och hur de vill ha det. Hans idé om att kvinnan i fråga ville ha "hårt dominanssex" har grundat sig i hans väldigt svepande tolkningar av hennes beteende och erfarenheter av hans tidigare sexpartners, som han påstår har sagt nej på samma sätt - men menat ja. Han har inte inhämtat samtycke för till exempel analsex, utan istället bestämt sig för att helt enkelt "prova". Han har utgått ifrån att hennes protester gällt enskilda delar av sexet och inte att hon inte ville alls. Han har överhuvudtaget inte reflekterat över eller tagit hänsyn till det maktöverläge han befunnit sig i, då han var en man hon inte kände sedan tidigare och de befann sig i hans hem.

Det här är problematiskt på så många plan. Deras berättelser stämmer huvudsakligen överens, men skildras ur två väldigt olika perspektiv. Och det är mannens perspektiv som får gälla, hans definition av händelserna får räknas som den sanna. Det konstateras att mannen har tvingat kvinnan till sex. Frågan är om han förstod att han tvingade kvinnan till sex. Han säger nej. Rätten håller med. Och han frias.

Här har vi alltså en situation där en kvinna beskriver att hon varit så rädd att hon inte vågat försvara sig, till exempel genom att sticka fingrarna i hans ögon som hon funderade på att göra. Men hon lyckas ändå uppbåda modet att säga "nej" och "sluta", upprepade gånger. Mannen uppger själv att han minns sex olika tillfällen då kvinnan protesterade. Sex gånger. Men det räcker inte för att det ska ha varit våldtäkt i lagens mening. Inte så länge mannen säger att han tolkade hennes "nej" helt tvärtom, som att hon ville. Som att det var okej för honom att hålla för hennes mun så att hon inte kunde andas. Att örfila henne. Och inte vid något tillfälle funderade han över vilka signaler dessa handlingar kan sända till en kvinna i en redan från början mycket utsatt situation. Att det skulle kunna få henne att inte våga protestera ännu mer, av rädsla för ännu aggressivare respons.

Vad tycker jag? Fattade mannen att han våldtog? Jag är faktiskt inte helt säker på det. Blev kvinnan våldtagen?

Ja, det blev hon. 

Och det är här vi har det grundläggande problemet med nuvarande lagstiftning och hur den tillämpas: Den som är tillräckligt korkad eller har förmågan att spela tillräckligt korkad, kan komma undan med våldtäkt. Ja, jag använder ordet korkad här, för det är exakt vad jag tänker när jag läser mannens berättelse och utgår ifrån att berättar om vad han upplever som sant. En vansinnigt naiv, porrifierad och verklighetsfrånvänd syn på sex och samtycke som leder till att han kränker en kvinna oerhört, och helt slipper rättsliga konsekvenser. En man som inte är helt säker, men kör på ändå. En man som istället för att verkligen ta reda på om kvinnan vill eller inte, konstruerar egna små "test" i form av vaga fysiska handlingar under akten, och drar sina egna slutsatser utifrån dem utan att väga in maktperspektivet och det faktum att alla kvinnor inte fungerar likadant.

Det är alltså vad vi har att göra med här. Antingen en kall, beräknande lögnare som vet exakt hur han ska framställa sig för att bli friad, eller en hänsynslös, porrskadad jubelidiot som kränker och skadar utan att ens fatta det. Jag menar att det senare inte heller ska, inte får vara okej. Konsekvenserna för kvinnan som utsätts blir precis samma, oavsett. Blåmärken gör inte mindre ont för att den som orsakat dem "inte menade det". Mardrömmarna och minnena blir inte mindre skrämmande, panikångesten försvinner inte, tårar blir inte ogråtna.

Samhället måste höja kravet på mäns förmåga att bedöma huruvida personen de har sex med faktiskt vill eller inte. Det är ett ansvar som varje vuxen människa ska kunna ta. Och den som inte kan det, och "råkar" kränka och skada en kvinna ändå, ska inte befrias från detta ansvar. En sådan person måste av samhället få lära sig vad föräldrar, skola och allmänt sunt förnuft inte har lyckats få honom att fatta:

Samtyckande sex är den enda sortens sex du någonsin får ha.