torsdag 30 januari 2014

Konsten att försvinna

Kroppen ska krympas, liksom drömmarna. Du sitter på sängen och lyssnar på musik, tänker på allt du måste. Du ska vara tät och sammanhållen under stramande tyg, stramande hud över revben. Slät och helst bländande vit eller glansigt gyllene, en reflektionsyta. Små organ som ligger packade trångt för att inte studsa omkring, inga utrymmen runt om för vilja, åsikter, sådant som flödar. Du pressas ihop, kippar efter andan, låsen klickar. Självkontroll. Den du måste ha för att ta upp precis så lite plats att du får lov att finnas, att du kan tolereras. Fast du vet att du är fel på så många sätt. I spegeln, i konturen av din kropp under täcket innan du somnar, i sömmar som skaver och linningar som flyttar sig, strumpbyxor som knakar och dragkedjor som trilskas, allt som påminner om din skamliga oförmåga att nästan försvinna.

Du sitter i rätt pose med arm över mage och ben över ben, döljer utan att det får synas att du döljer, och du önskar mest av allt den där friheten att slippa. Att vara rättkonstruerad från början, en perfekt sammansatt uppsättning delar under skimrande presentpapper, oberörd av naturlagar och mänskliga villkor. En kropp som går med drömska danssteg vart den behagar, svävande och oifrågasatt, så liten att den får lov att ta plats. Om du bara kunde smälta ner dig själv och hälla dig själv i gjutformen och kasta bort det överflödiga som egentligen inte behövs, mjuka, varma bitar, kött och fett, hår som aldrig slutar skruva sig upp genom huden på fel ställen och förstöra renheten, gud kan det inte bara försvinna? Svett som sipprar ur alltför synliga porer, blod som färgar alltför runda kinder över alltför osynliga kindben. Du lutar dig bakåt, känner hullet i sidorna välla över behåkanten en aning, lutar dig framåt igen. Tittar ner på ditt lår som blir platt och brett där det vilar på det andra, varför kan det inte hålla formen? Varför är den så svekfull och förhatlig, konstruktionen du släpar runt på? 

Du vet att du är en människa men att du borde vara något annat, mindre. Du lovar dig själv att aldrig sluta försöka bli något annat, mindre. Magen kurrar. Du vrider upp musiken, dränker ljudet.