måndag 4 november 2013

Expressen och sexualbrottslingen


Idag publicerades alltså den här artikeln i KvP/Expressen om fotbollsspelaren Miiko Albornoz som just vunnit SM-guld med sitt lag Malmö FF. Artikeln handlar om hur Albornoz har gått igenom svåra motgångar på sin väg fram till den här stunden, då han firar och skålar i champagne. Motgångarna är i det här fallet lika med att Albornoz dömdes för sexuellt utnyttjande av barn för mindre än ett år sedan. I artikeln får han berätta om hur jobbigt det har varit och att han varit ledsen och gråtit. Vad flickan han utnyttjade sexuellt eventuellt känner och tänker idag, är naturligtvis ingenting som tas upp i texten.

Många har kritiserat publiceringen hårt, och Expressen försvarar den så här på Twitter:


Journalisten Jan Peter Andersson som står bakom artikeln, håller samma linje i ett mailsvar till en läsare som reagerat:



Okej, det låter ju faktiskt ganska rimligt. Självklart ska väl en tidning få rapportera om en offentlig persons förehavanden, en person som avtjänat sitt straff och är aktuell i ett helt annat sammanhang.

Men vänta lite nu.

Om vi detaljgranskar artikeln så hittar vi ganska många problematiska formuleringar som, tvärtemot vad Expressen hävdar, innehåller värderingar som är djupt oroväckande.

"Fotbollsåret började med en sexdom - men slutade med ett glas champagne i handen."

"Vägen till guldmedaljen har varit tung och lång(...)"

"Miiko Albornoz är elegant dressad i smokingkvaj, vit skjorta och svart slips.
    Det kunde ha sett helt annorlunda ut."

"- Det är som jag säger. Det är mycket känslor inom mig. Ibland har jag svårt att hålla tillbaka allt. Det har varit en lång resa, säger han och berätta för Kvällsposten om en tid med tårar i sin ensamhet."

Känner vi inte igen den här sortens formuleringar från en ganska vanlig typ av artiklar, som vanligen brukar handla om människor som har överkommit personliga tragedier, sjukdom och elände för att till slut lyckas? Framgångssagor som är menade att få oss att le och känna oss varma inombords, och tänka att världen är nog inte så eländig ändå, när goda människor till slut uppnår den lycka de förtjänar?

"Nisses år började med sjukdom och hemlöshet - men slutade med en lottovinst."

"Vägen till frihet efter misshandelsförhållandet har varit tung och lång..."

"Susanna är klädd i träningskläder och rör sig utan att halta.
     Det kunde ha sett helt annorlunda ut."

"Det har varit en lång resa, säger bröstcancerdrabbade Helene och berättar för Kvällsposten om en tid med tårar i sin ensamhet."

En liten lek med ord och formuleringar som jag faktiskt tycker säger oss något väldigt viktigt om den aktuella artikeln och även andra som liknar den. (Vi kan till exempel dra oss till minne rapporteringen av våldtäkten i Steubenville, då inte bara privatpersoner utan även reportrar uttryckte sympati för våldtäktsmännen.)

Jag har förståelse för den etiska problematiken när det gäller journalistik och brottsdömda personer som avtjänat sitt straff. Även om jag helst inte vill läsa artiklar om dömda sexualbrottslingars prestationer till morgonkaffet så ser jag hur det kan vara befogat att rapportera om dem - ibland. Men i det här fallet används alltså det sexualbrott som Albornoz begått för att på ett ytterst smaklöst sätt skapa en underdog/mot-alla-odds-story där protagonisten trotsat motgångar och nederlag för att till slut resa sig ur askan som hjälte. Barnet han utnyttjade reduceras till ett problem, någon som genom att bli utsatt för sexualbrott stod i vägen för den kämpande fotbollsspelarens dröm att bli nummer ett. Sexualbrottslingen får berätta om sin sorg och sin smärta. Var finns etiken i detta?

Ett barn har blivit utsatt för sexuellt utnyttjande. Jag vet inte riktigt vad det ska kallas för typ av utnyttjande när media använder sig av brott som begåtts mot ett barn för att få till en förvriden och kladdigt sentimental story.

Men det är inte rätt.



1 kommentar:

  1. Jag är också kritisk till snyfthistorier från personer som inte förtjänar att snyfta, men i det här fallet så var ju inte syftet att skriva en snyfthistoria, utan att beskriva en av malmölagets toppspelare och hur spelåret har varit för honom.
    Alltså är värderingarna något som du själv läser in i texten.

    Letar man efter något specifikt så hittar man det, du har gjort värderingen före analysen och kommer såklart fram till önskat resultat. Med andra ord så har du svarat på frågan innan du ställer den.
    Formuleringen "Fotbollsåret började med en sexdom - men slutade med ett glas champagne i handen." kan ju lika gärna läsas som att det är äckligt att en person dömd för sexualbrott får avsluta sitt år med champagne, det samma gäller kläderna i den senare formuleringen.

    Vad gäller den flickan som är brottsoffer så är hon ju lika mycket offer för rättssystemet som tvingade in henne i en rättsal mot sin vilja och dömde en person för ett brott som hon inte tyckte hade begåtts och utsatte henne för en icke önskad uppmärksamhet. Hon valde dessutom att avstå från skadestånd då hon inte kände sig utnyttjad.
    Vi lever i en rättsstat och har valt att döma alla sexuella handlingar begågna mot personer under 15 år. Det betyder inte att det är vare sig omoraliskt eller nödvändigtvis traumatiskt för en flicka eller pojke som är 14,5 år att ha sexuellt umgänge med en äldre person. Det betyder inte heller att det i någon mening annat än lagen är "utnyttjande".
    Däremot olagligt. Absolut. Din subjektiva moraliska bedömning av texten och offerstämpel på flickan är varken konstruktiv för flickan eller för samhället.
    Däremot ett tydligt exempel på icke-informerad synpunkt, vilken du har full rätt att uttrycka.

    SvaraRadera