lördag 16 november 2013

50 shades of hate


Igår valde jag att ställa KappAhl några frågor på deras Facebooksida, med anledning av en artikel i Resumé där företagets sortiment- och designdirektör kallar fotomodellen på bilden ovan för "en plusmodell som drar större storlek". Jag såg det här citatet tillsammans med bilder på modellen spridas i sociala medier häromdagen, och många uttryckte frustration och ledsnad. Bland dessa fanns personer som lider av ätstörningar, och som tog illa vid sig av beskrivningen av modellen. Därför kändes det extra viktigt att på något sätt uppmärksamma företaget på det problematiska i deras marknadsföring.

Själv tyckte jag att mina frågor till KappAhl (de har för övrigt inte blivit besvarade än så länge) var sansade, välformulerade och rimliga. Det tyckte dock inte den armé av ilskna personer, varav den stora majoriteten var män, som plötsligt överöste kommentarsfältet med hånfulla kommentarer riktade mot mig och andra som uttryckt att de höll med om min åsikt.


Visst är det förbluffande fakta! Om du håller din kost (inte stoppar i fler kalorier än du gör av med) och rör på dig (jobbigt) så är det ungefär så man ser ut. Tog sanningen så hårt eller tycker ni på riktigt att hon ser pinnsmal ut?


Wow nu kommer det igen.. Vi lever i ett samhälle där fetma nästan gått om rökning i årliga dödsfall, folk bör ha komplex över sina kroppar.. 


Breaking news: det är sådär man ser ut om man håller sin kost och tränar 2-3 gånger i veckan


Deras uppgift är att sälja kläder, inte att få människor att må bra. Tar man illa upp får man leva med det.


Inte så att jag gråter varje gång jag får förbi en reklampanel för herrkalsonger. Vänta lite, jag tar ju faktiskt hand om min kropp


Kommer feminister vara nöjda med någonting någon gång?


Så mycket avundsjuka, ingen tvingar er att äta fler kalorier än vad ni gör av med.



vad [namn] säger är bara att ni inte behöver trycka ner KappAhl för att de gör reklam för något som inte verkar passa er. Att trycka ner de på Facebook kommer inte göra att ni passar bättre i underkläderna, börja istället träna så slipper ni klaga!


Läskunnigheten verkade inte riktigt vara på topp bland personerna som höll hetsiga försvarstal om hur "frisk, sund och normal" modellen ser ut, något varken jag eller någon annan hävdat att hon inte var. Kanske förstod de här personerna inte att de faktiskt snarare underströk det orimliga i att en modell som de betraktar som en "vanlig" kvinna ska benämnas som en plusmodell som drar "större" storlekar.

Om vi bortser från allt vidrigt i kommentarerna ovan, så kan vi väl diskutera det i mitt tycke ganska bekymmersamma i att det finns folk som tycker att man inte ska få "trycka ner" ett företag på Facebook. Vi snackar alltså inte "Gretas Klädvrå" i Lillestad här, utom om ett gigantiskt företag som har råd att låta sin reklam bli en del av det allmänna medvetandet via en mängd olika kanaler, vars halvnakna modeller tjejer och kvinnor ser överallt i sin vardag, på väg till jobbet eller på hemvägen från skolan. Jag skulle säga att det är av yttersta vikt att stora företag får lov att kritiseras offentligt (allra helst utan att privatpersoner försvarar dem genom hån mot den som kritiserar, förstås).

Så låt oss titta på den större bilden - och då menar jag inte underklädesmodeller som biter i rosor på affischer eller tv-skärmar - över hur stora företag använder "plusmodeller" men även många andra saker som "låter bra" som en sorts alibi för att se bra ut, samtidigt som de i andra aspekter bidrar till en negativ samhällspåverkan. Snabbmatskedjor som skryter med hur de delar ut stora summor till välgörenhet, trots att dessa summor intjänas bland annat på att neka sina anställda rimliga arbetsvillkor, anställningstrygghet och tillräckliga löner. Elektronikföretag som hävdar omtanke om miljön samtidigt som deras produkter tillverkas under usla förhållanden av lågbetalda arbetare på en annan del av jorden. Klädföretag (det finns flera exempel) som på allvar anser sig värda axelklappar, beröm och att bli ansedda ha ett socialt samvete för att de någon enstaka gång ibland väljer att marknadsföra sig med modeller som inte ser direkt undernärda ut., samtidigt som deras reklam tjänar som ätstörningsinspiration för kvinnor överallt som redan mår väldigt dåligt.

Det är ett enormt problem när vi i samhället blir så pass avtrubbade och tankeslöa att vi inte orkar genomskåda dessa pseudogoda handlingar som de billiga PR-trick de egentligen är. Det handlar inte om att "trycka ner" företag med ledning och anställda, utan om att avkräva företagen som helhet på ett ansvar de garanterat aldrig skulle ta frivilligt så länge det inte fanns pengar att tjäna på det.


Malin Michea, se den här bilden som inspiration istället för att göra den till ett problem som inte existerar:)


Tillbaka då till medvetandenivån hos kommentatorerna på Facebook, där kritik mot ett företag naturligtvis inte skulle kunna röra sig om något annat än personligt missnöje och dålig självkänsla hos den som kritiserar. Jag tittar på bilden, den som jag alltså ska använda som "inspiration". Ni som läst mina krönikor, min blogg eller Twitter, vet nog att jag i många år led av ätstörningar som tog åratal av behandling och hårt arbete med mig själv att bli av med (det kan ifrågasättas huruvida man någonsin blir av med ätstörningar helt och hållet, men det är en annan diskussion). Jag hade bilder liknande den här som "inspiration" en gång i tiden. Inspiration till att kräkas, inspiration till att inte äta något alls för att slippa kräkas (fast ibland kräks man ändå, för säkerhets skull, fast det bara är vatten), inspiration till att trots läkarens uttalade förbud springa och springa och springa tills benen vek sig, tårarna rann och munnen smakade blod. Inspiration till att stå med en kökskniv i handen och desperat fantisera om att helt enkelt börja karva i kroppens mjuka delar, hyvla bort dem helt enkelt, det skulle vara värt smärtan, det skulle lösa allt.

Så jag säger nej tack till kommentatorerna och till den vackra kvinnan på bilden. Varken hon eller någon annan får någonsin bli min "inspiration" igen. Idag inspireras jag inte av människor frusna i en pose på bilder. Jag inspireras av människor som gör saker, som slåss för mänskliga rättigheter, hjälper sina medmänniskor, sliter i det stora och lilla för att åstadkomma någonting som gör skillnad för andra, och det är mig fullständigt irrelevant hur dessa personer skulle se ut i "sensuella" underkläder baserade på en serie snuskböcker. Jag äter för att det är gott, tränar för att det är skönt, sminkar mig för att det är kul. Jag kan glida in på något av mina stammisställen i stan och vara klädd i baggyjeans och en t-shirt eller en glittrig, draperad klänning och mötas av exakt samma glada hälsningar och värme från människor som vet vem jag är och respekterar mig som just den personen. Det är den största segern mot ätstörningsmonstret och den sortens människor som ligger bakom kommentarerna ovan. Friheten att kunna välja bort dem och deras naiva ilska, snäva världsbild och sorgligt grunda människosyn.

I skrivande stund fortsätter debatten rasa på Facebook och ytterligare hånfulla kommentarer postas hela tiden. Jag undrar om målet är att jag ska bli ledsen och ta bort bilden och mina frågor. I så fall kommer hatarna bli besvikna, för jag har inte en tanke på att göra det. Jag vill fortfarande att KappAhl ska se frågorna. Om inte annat för att få dem att fundera lite själva över varför deras syn på vad som är "plus" och "större" tycks rimma så illa med vad människorna vars plånböcker de siktar in sig på tycker.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar