måndag 9 september 2013

Näthatet mot kvinnor sker inte av en slump

Artikelbild

Linda i 7B som inte ville dansa med honom på skoldiscot, Cissi som bara ville "vara vänner", Marie som dumpade honom förra året - vänta, vem är mailet till egentligen? Äsch, det spelar ingen roll längre. Dö, din vidriga hora. Skicka.
Låt oss göra det klart. Kvinnohat sker inte av en slump. Det är inte en tillfällighet att kvinnor som deltar i den offentliga debatten i högre grad blir utsatta för kränkningar och hot. Det är inte av en ren händelse som dessa skriftliga övergrepp utförs av till största del män.

Redan innan gårdagens "Uppdrag granskning" om näthat mot kvinnor hade visats, började man - ja, män - protestera mot fenomenets förekomst, omfattning, allvar och inriktning. Män drabbas minsann också, menade man. Det finns ingenting som säger att det här handlar om att kvinnorna är kvinnor, och förresten så kanske de förtjänar det. Faktiskt. De kanske har så dumma åsikter att det är rätt åt dem. Eller ja, de får ju skylla sig lite själva. Tänka efter innan de öppnar munnen. Och inte ta åt sig så mycket. Kvinnor är så känsliga. Det vet ju alla.

På det här sorgliga, ignoranta sättet radar de mindre farliga männen upp sig bakom sina farligare bröder. Ursäktar. Försvarar. Ryggdunkar så hårt de vågar. Rättfärdigar, uppmuntrar och möjliggör det systematiska, ständigt pågående försöket att få kvinnor att hålla käften.

Det är åsikterna hatet riktas mot, säger någon. När såg du senast någon hota att våldta en åsikt? Att döda åsiktens barn? Att vänta utanför åsiktens dörr med ett basebollträ när åsikten kommer hem sent på kvällen?

Vi har hoten. Våldspornografiska, hetsiga och sadistiska beskrivningar av brutala övergrepp. Kvinnokroppen i fokus, ständigt, den som ska förnedras, stympas och förgöras. Objektet för dessa sorgliga mäns vridna åtrå och avsky, symbolen för allt som skrämmer dem och deras ynkliga ego i ett samhälle de inte längre förstår och inte kan hänga med i. De vet förstås att kvinnor alltid är rädda för att bli våldtagna, att bara en antydan om sexuellt våld får det att vrida sig i magen på kvinnor eftersom risken att bli utsatt för det faktiskt är stor. Kanske blir Hataren eggad där i mörkret vid datorn av just detta, äntligen, upphetsningen som kommer av att skrämma en kvinna, att på något sätt göra sig synlig i hennes värld, hon som representant för allt han tycker sig ha rätt till men inte kunna få, hennes kön som ett rött skynke i ansiktet och det glödande hatet inom honom som egentligen är det enda som växer och blir större när han själv är så liten, så liten.

Kränkningarna. Alltid riktade mot kvinnans utseende, vilket med Hatarens förvrängda världsperspektiv och okunskap om kvinnor naturligtvis är det bästa och mest effektiva sättet att såra henne. Ful. Äcklig. Fet. Skulle inte röra vid dig. Varenda liten upplevd eller inbillad förolämpning som Hataren någonsin fått av en kvinna ska vridas tillbaka, inte mot de kvinnor som gjort sig skyldiga till dem, det är inte så noga, för i Hatarens värld är alla kvinnor lika och nu ska han straffa dem alla genom en enda. Hennes kropp är alla kvinnors kropp och nu ska Hataren äntligen slippa känna sig bortvald och ratad genom att bli den som själv väljer bort och ratar. Han sågar och sliter den sönder och samman med sina ord, njuter av känslan av makt och överläge. Skulle inte knulla dig. Skulle inte kyssa dig. Du skulle inte få röra vid mig. Hataren är berusad av illusionen. Han börjar nästan tro själv på att den här kvinnan skulle vilja ha honom, att det är han som nobbar henne. Nu får hon vad hon förtjänar. Linda i 7B som inte ville dansa med honom på skoldiscot, Cissi som han träffade på tågluffen som bara ville "vara vänner", Marie som dumpade honom förra året - vänta, vem är mailet till egentligen? Äsch, det spelar ingen roll längre. Dö, din vidriga hora. Skicka.

Denna giftiga kombination av vilja att tysta, trycka ner, och personliga hämndmotiv, osäkerhet och aggressiv kompensering via sexuella uttryck och symboler, löper som mörka trådar genom den väv som är näthatet mot kvinnor. Ju mer du läser och analyserar, desto tydligare framträder de olika delarna, som tillsammans blir en destruktiv kraft och ett hot mot yttrandefriheten och den öppna debatten.

Kvinnohat handlar inte om individer. Det är en speciell form av förtryck som utövas i upprepade, konsekventa mönster mot en i samhället redan utsatt grupp. Orden, formuleringarna, angreppspunkterna är desamma. Riktningen, målen, offren likaså. Om du blundar för detta uppenbara, är du en del av problemet. Om du vägrar erkänna hur det här strukturella hatet ser ut och vilka som drabbas av det, vänder du dig ifrån kvinnorna.

Det brukar sällan vara gynnsamt för en debatt att ställa ultimatum, gott mot ont och svart mot vitt. Men när det gäller kvinnohat finns inga alternativ. Den här gången behöver du ta ställning, och är du inte med oss så är du mot oss.

Inga ursäkter. Inga undantag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar